Kategoriarkiv: Sorg

Rosor och ljus på graven idag

Nio långa OCH korta år sen han lämnade oss.

Vår stora sorg.

Vi miste vår son, lillebror, storebror, kusin, barnbarn, brorsbarn och vän.

Så saknad!

Vi har tittat på gamla VHF filmer idag. Det var härligt att ser vårt levande liv från förr när alla barnen var med.
Vad fint det var.

Tid – vilket märkligt fenomen.

Jakob var omtänksam såg vi vid flera tillfällen på filmen idag. Speciellt mot sin lillasyster. Syskonkärlek!
Ledsamt att inte kunna prata med Jakob om detta nu.

Vem skulle han  ha varit idag om han levt?

Lite spridda tankar och funderingar ikväll.

Fem år

Idag är det fem år sen den värsta dagen i mitt liv inträffade. Mitt barn Jakob dog.

Oj oj, jag har gråtit mången tår sen dess, de senaste alldeles nyss. Dessa tårar kommer med all säkerhet fotsätta komma med jämna och ojämna mellanrum.

Fem år kan vara lång tid eller ingen tid alls. Det känns inte som det var så länge sen och det är lite skönt att minnen och så inte blir för avlägsna.

Jag har liksom inte fått någon riktig ordning på denna dag. Trodde nog att jag skulle grotta ner mig i fotografier och eventuellt någon filmsnutt från tider när Jakob var med. Men så har det inte blivit… Vi (Hans också) tog ledigt från jobbet idag. Vi började med att åka till blomsteraffären för lite färska blommor till graven. Snyggade till där och tände fyra ljus. Hem för lunch sen kaffe och skid VM på tv. Städning i pappershögar, fönstertvätt och lite ditten och datten. En promenix i solen. Vi har pratat lite och låtit minnena komma och gå under dagen.
Plockade fram kondoleansboken från skolan och läste i den. Tårarna tränger fram.

Avslutar med löpträning i Fontin.
Nu är jag helt slut.

Jakob, jag har varit med om dig och kan aldrig förlora dig. En dag ses vi igen!

Bild 060924 016

Lite i moll

Lite sorgsen.
Minnen som sköljer över mig gör mig ledsen.
Sånt som är förbi…
Ibland så blir man mer påmind än annars.
Nu tex.
Klumpen i bröstet gör sig påmind.
_____________________________________
Fokusera Eva
På livet som levs här runt dig.
Inte tänka för mycket
Slå bort känslorna som dyker upp!
____________________________________
Inte helt lätt…..

Saknar

Älskade barn, saknar dig så.
Finns inga ord som beskriver det rätt, men kännslan finns här ikväll så starkt.


Lyssnar på Timo Räisänen när han sjunger ”Mummy”  och mina ögon tåras.

14 år sen

Älskade barn som då föddes. En lillebror och son så efterlängtad. Tre år med killarna sen kom lillasyster också. Alla tre barnen – så gott att ha dom hos sig.


Lyssnar på ”A place nearby” med Lene Marlin. Hon sjunger så vackert att Heaven is a place nearby…. Det är väl så jag tänker ikväll. Han är inte här men ändå nära. Önskar så att vi alla kunde firat med samma tårta ikväll men Jakob äter gudomlig tårta och den är säkert bättre än vår.

Tre år

Ännu en årsdag passerad.
Tungt.
Flest tårar kom dock dagen innan på Agnethas begravning. Jag grät för både Agnethas och Jakobs skull.
Glad när jag ser hälsningarna på Jakobs hemsida. Han är inte glömd. Även på FB små märken…
Det är lite viktigt – att han har funnits – och är saknad.

Tänker så ofta på hur det skulle sett ut om han var kvar i livet. En kille i puberteten. Kämpigt plugg i skolan, kompisar att hänga med, tjejer att tjusa, syskon att reta och vara med, föräldrar att…


Vi var till graven i lördags och tände ett extra ljus. Johanna städade Jakobs rum. På kvällen tittade vi på gamla filminspelningar då barnen var små och så pratade vi lite minnen.

Svårt

Jo men då var det som vanligt. Tror ibland att det är förändrat, då mår jag bättre och är på gång… men så en plötslig klarsynthet och insikt och jag är tillbaka ett steg eller två.


För övrig så laddar jag för svårt brevskrivande. Orden lär komma till mig så det är inte svårt på det viset utan svårt för att det kommer att beröra mig (svårt).
Tänker på min vän Agneta – hon är på samma härliga ställe som Jakob nu
Varför är det så? De behövdes ju här på jorden!

En vecka

Mmm, nu har lillasyster gjort en veckla mer i skolan.

Förra torsdagen för tre år sen åkte jag till skolan för att hämta Jakob. Värken hade blivit för svår… tabletterna hjälpte inte och tårar föll i matteboken…
Promenad tillsammans över skolgården till parkeringen, jag och älskade Jakob.
Inget regn utan en lagom fin höst dag vill jag minnas att det var.

Vad pratade vi om? Jag minns inte… Vet att vi erbjöds att äta lunch i skolmatsalen så det var väl strax före lunch tid. Vi ville dock inte det utan ville iväg. Kanske pratade vi om vad vi skulle äta när vi kom hem?  Kanske pratade vi om vad vi kunde göra för att det skulle kännas bättre – hur vi skulle dämpa värken?
Det blev sängläge här hemma sen, Bobbo katten och Jakob och en film i videon. Säkert div telefonsamtal för mig, till pappa och sjukhuset…

Emelie skriver så bra:
emelieharaldsson.devote.se/blogs/4005323/saknad——-.htm#WriteComment

Grym på det

Är tok glad och nöjd SAMTIDIGT som jag är ledsen, sorgsen och låg.
Känner mig grymt nöjd med mitt ”skådespeleri”. Det gäller att leva sig in i rollen som glad kvinna, och jag tror att det går hem hos de flesta nästan jämt. Ha ha, de skulle bara veta…

På något skumt sätt så mår jag ju ändå bra när jag gör så, så jag har ju ingen anledning att ändra på det ju.

Naturligtvis håller det ju inte jämt och kanske lyser annat igenom i slutet av dagen när jag slappnar av.

Men gråter gör jag bara när ingen annan ser på!

Pöss


Ps, jag är ju ärligt glad ibland också… när jag är glad för andra, typ.

Asså, tillbaka till början igen, glad och sorgsen på samma gång.

Been there, done that!

Tittar ikväll på flera vänners semesterbilder på facebook. Båtsemester med familj och i sällskap med vänner. Skulle kunna bli nostalgisk och drömma mig tillbaka. Men jag måste säga att det blir jag inte (fast jag kanske är ensam om det här i familjen…)
Vill inte slå mig för bröstet och mena att det är fel att göra samma sak om och om igen MEN jag vill förnya mig! Kanske har det att göra med att Jakob inte är här längre. Vill inte göra samma som när han var med: leva livet som förr, med den skillnaden att han inte är med.. Fixar inte det! Det får vara ett fint minne, en fin tid, den bästa..


Jag kommer inte att lägga ut mina semesterbilderna på facebook men här kan jag ju visa en och annan bild.
Här har vi yngsta besättningstjejen vid rodret i vackra Roslagen.

Det är tjejen det styra båt och äta soppa på en å samma gång.
Riktningen får hon här:

Håll babord, NEJ styrbord!

Å vi hade fint väder också, då kan man ligga här och sola för då är man inte i vägen…

Vi var i stan och roade oss också.
De snurriga kopparna får Jojo roa sig med helt själv för vi andra blir heltsnurriga av det

Men här blev det första parkett. Tv sändning pågår på Grönan så det är lika bra att sitta längst fram och vinka

Sen fixade barnen fika hela veckan.