Fem år

Idag är det fem år sen den värsta dagen i mitt liv inträffade. Mitt barn Jakob dog.

Oj oj, jag har gråtit mången tår sen dess, de senaste alldeles nyss. Dessa tårar kommer med all säkerhet fotsätta komma med jämna och ojämna mellanrum.

Fem år kan vara lång tid eller ingen tid alls. Det känns inte som det var så länge sen och det är lite skönt att minnen och så inte blir för avlägsna.

Jag har liksom inte fått någon riktig ordning på denna dag. Trodde nog att jag skulle grotta ner mig i fotografier och eventuellt någon filmsnutt från tider när Jakob var med. Men så har det inte blivit… Vi (Hans också) tog ledigt från jobbet idag. Vi började med att åka till blomsteraffären för lite färska blommor till graven. Snyggade till där och tände fyra ljus. Hem för lunch sen kaffe och skid VM på tv. Städning i pappershögar, fönstertvätt och lite ditten och datten. En promenix i solen. Vi har pratat lite och låtit minnena komma och gå under dagen.
Plockade fram kondoleansboken från skolan och läste i den. Tårarna tränger fram.

Avslutar med löpträning i Fontin.
Nu är jag helt slut.

Jakob, jag har varit med om dig och kan aldrig förlora dig. En dag ses vi igen!

Bild 060924 016