Tre år

Ännu en årsdag passerad.
Tungt.
Flest tårar kom dock dagen innan på Agnethas begravning. Jag grät för både Agnethas och Jakobs skull.
Glad när jag ser hälsningarna på Jakobs hemsida. Han är inte glömd. Även på FB små märken…
Det är lite viktigt – att han har funnits – och är saknad.

Tänker så ofta på hur det skulle sett ut om han var kvar i livet. En kille i puberteten. Kämpigt plugg i skolan, kompisar att hänga med, tjejer att tjusa, syskon att reta och vara med, föräldrar att…


Vi var till graven i lördags och tände ett extra ljus. Johanna städade Jakobs rum. På kvällen tittade vi på gamla filminspelningar då barnen var små och så pratade vi lite minnen.

Svårt

Jo men då var det som vanligt. Tror ibland att det är förändrat, då mår jag bättre och är på gång… men så en plötslig klarsynthet och insikt och jag är tillbaka ett steg eller två.


För övrig så laddar jag för svårt brevskrivande. Orden lär komma till mig så det är inte svårt på det viset utan svårt för att det kommer att beröra mig (svårt).
Tänker på min vän Agneta – hon är på samma härliga ställe som Jakob nu
Varför är det så? De behövdes ju här på jorden!

Fake it till you feel it

Tittade på tv-programmet; Jakten på lyckan ikväll. Ett bra, lite lagomt program. Gillar programledaren Hanna – blir lite skönt avslappnat. Rekommenderas! SVTPlay är grymt!

Alla vägar som eventuellt bär till lyckan behandlas. Ikväll nämndes även teorin ”fake it till you make it”. Fast Hanna dissade det lite tyckte jag.
Det är ju mitt sätt nu för tiden att tackla både det ena och det andra. Det funkar bättre och bättre måste jag erkänna. Varför skulle det vara ett oärligt sätt att tackla livet? Mår ju bra när jag gör det… och ´grundtillståndet´ blir bättre och bättre.