En gång för länge sen när M var 9, 10 år sådär sa han till mig:
”Varför måste ni vara så engagerade hela tiden?” Då mena han mig och gubben och att det kanske tog tid när vi gjorde diverse ”ideella” uppdrag stup i kvarten.
Tja jag mins inte vad jag svarade då men jag kommer ihåg att jag blev förbluffad både över frågan och det svåra ordet engagerad.

Men vet ni vad?!
Nu kan jag ställa samma fråga till M.fast det får väl bli med ett leende på läpparna då… för jag förstår ju vad det kommer ifrån, ha ha.
Å då får jag väl ta det att det ibland blir lite ompigt för mig