Livet snubblar framåt, trots allt. Det är inte klokt så mycket som händer runt omkring mig och med mig men samtidigt är det mycket som är samma samma hela tiden.

Vinter är ok.
Vår är så motsägelsefullt och svårt. Den härliga ljusa tiden som är på G. Alla blir pigga och glada. Livskraften sprudlar… kontrasten till det som är dött och inte återuppstår blir så påtaglig.
Gråter mer så fort det blir vår i luften, måste gå undan ibland och pausa.

Gammal bild, kameran fortfarande försvunnen, men ejdrarna sjunger i år också…