Ibland behöver du ta en risk

leva.typepad.com/malin/2010/03/ibland-beh%C3%B6ver-du-ta-en.html

 

”Ibland behöver du ta en

Ibland behöver du ta en risk. Ibland behöver vi våga hoppa och våga förändra vårt liv utan garantier och säkerhet på att det kommer funka.

Många av oss går och väntar på rätt svar som tex är det här rätt väg, är det rätt jobb eller rätt kärlek. Är detta vad vårt hjärta vill? Och visst det är ok..

Men när åren gått och du tänker på vad har jag åstadkommit och svaret blir, jag har inte gjort några misstag, då är det väldigt sorgligt..

För… Du har spenderat mycket av ditt liv på att inte göra misstag..

Nej våga göra fel val. Tillåt dig att vara sårbar! Du kommer att få se saker du aldrig hade fått se! Våga dansa livets dans och du kommer att växa!

Och det är underbart trots all växtvärk!! För den blomma som slutar växa… Den dör. Lev!!!

Kärlek!!”

I´m

Något sliter i mig. Vad är det? Mår inte bra, vill inte…
Så många tankar som tänks… och så lite förnuft som kommer ut av det.


Giv mig styrka, kraft, förnuft, mod och vilja! Kommer att klara det, måste klara det! Inte lägga mig platt, stå upp och ta fighten, har ju ett liv att leva.
Fokusera!

Å så blir det sommartid i natt

Livet snubblar framåt, trots allt. Det är inte klokt så mycket som händer runt omkring mig och med mig men samtidigt är det mycket som är samma samma hela tiden.


Vinter är ok.
Vår är så motsägelsefullt och svårt. Den härliga ljusa tiden som är på G. Alla blir pigga och glada. Livskraften sprudlar… kontrasten till det som är dött och inte återuppstår blir så påtaglig.
Gråter mer så fort det blir vår i luften, måste gå undan ibland och pausa.

Gammal bild, kameran fortfarande försvunnen, men ejdrarna sjunger i år också…

Fredag kväll slutade kanon

Vet inte hur det blev men jag och FiaLisa tog oss ett litet kvällsdopp ikväll. Varmt och gott skumbad i badkaret efter klockan 23 – det är också ett fredagsmys. Vet inte när vi begagnade karet för bad sist, kanske någon gång 2009. Det borde vi göra oftare – det var ju riktigt gott.
Rena som barnrumpor är vi nu, tvättade och tvagade från topp till tå. Inga problem med nattning, hon somna ovaggad och det lär jag också göra när jag hittar kudden. Skall bara…

La på lite extra ikväll

Tränat i maxpuls ikväll… – så jätte nära att jag bara ramla ihop i en hög.
HS på jobbet sa att jag skulle lägga på lite extra för att jag verkligen skulle få ut alla mina aggressioner. Jag gjorde så men skulle kanske ha gjort det ändå för jag blir ju sakta starkare. Hur som helst så funderade jag lite på det där med varför han sa så… Fanns/finns det någon anledning, verkar jag arg? Är jag fientlig?
Äsch skall inte funder på det – han hade nog inget annat att säga

På den här bilden ser de oförskämt glada och pigga ut.


Sonen bakade scones när vi kom hem. En sådär middag måste jag säga men så kan det bli när det blir en kompromiss. Bättre än pannkakor iaf som var det enda alternativet. Gott var det och lite lyxigt när någon annan fixade käket.

Två år

Märkligt hur man (jag) kan stålsätta sig (mig). På något vis så har jag klarat av den här årsdagen… också. Eller årstiden kanske är ett bättre ord för det sitter i flera dagar.
Två år med sorg och smärta – den kommer inte att bli mindre med åren heller tror jag. Har inte gråtit lika mycket i år som förra året. Kan tårar ta slut? Nej knappast men kanske orkar jag inte gå in i sorgen så hårt. Lite sorg hela tiden men inte mer än att jag klarar av det utan tårar och förtvivlan.
Tänker lite klart på just det och konstaterar att det är helt knas – att inte gråta i bottenlös förtvivlan hela tiden när mitt barn inte finns mer.
Livet vill leva å gör vad det måste för att klara det.
Jag är ju i grunden en positiv människa (som tur är) och försöker fokusera på bra saker för att orka leva. Det går sådär…


För övrigt har vi slarvat bort vår kamera – den kommer väl fram om vi städar eller nåt. Så ni får hålla till godo med en gammal bild och det gör ni väl så gärna…

En vinterdag på havet.