Präktig – nej nej inte idag iaf

Skrev just ett (ganska) långt inlägg om att jag inte gillar präktighet men jag tog bort det igen. Jag vill inte vara en hycklare kanske är jag själv präktig många gånger, även om jag inte vill vara det.


Fick just ett inlägg på min facebook sida där någon som jag inte känner skrev ett inlägg på sidan ”tänd tre ljus för cancern 1/12” vid Jakobs bild, provar att kopiera in det här:

”Jag tänder treljus och mina tankar hos er. Jag hoppas dessa ljus ska ge er styrka att orka med denna fruktansvärda förlust av en fin kille
Har själv en tjej i samma ålder jag blir väldigt berörd
välsigne er”

Det värmer å så struntar jag i det världsliga igen.

Jag hänger på facebook

För er som undrar så hinner jag inte med att blogga också…

Gick just med i gruppen ”Tänd tre ljus för cancern.1/12”. Kikade in på sidan och tittade på kort, så många människor, unga och gamla som dör i denna grymma sjukdom. Gråter en skvätt, för deras skull, alla anhörigas skull, för Jakobs skull och för min skull.


Ulrika – skaffa nu ett facebook konto och lägg upp bilder på nya köket tex!

Regnbåge

Både glad och ledsen – inte lite av varje med resultat varken glad eller ledsen – utan BÅDE glad och ledsen på samma gång! Som sol och regn bildar en regnbåge.
Jag är en regnbåge…

Regnbågen är eller åtminstone var en av klasskompisarnas ”symbol” för Jakob. Det var en regnbåge på himlen dagen han dog. Tillsammans hade de tidigare sjungit ”I can see a rainbow” på engelska lektionerna, Jakob tyckte om den sången, har vi hört.


Annars så mår jag oförskämt bra idag, både fysiskt och psykiskt. Omständigheter gör att jag kanske skulle oroa mig för både det ena och det andra, det gör jag kanske till en del, men ändå så mår jag grymt bra, förvånar mig lite. Visst stänka av dåligt samvete blir det (för att jag mår bra) Dåligt samvete gör ingen nytta någonstans så jag skakar av mig det och lyckas med det hyfsat bra.
Bakslag på detta är naturligtvis att vänta men den stunden det bekymret.

Oj så aktivt man kan leva

Var och fotade mig i torsdags kväll. Sminkad och stylad så gott det går och så in i fotostudion. Ha ha, fotomodell för en kväll. Ja jösses det trodde jag aldrig om mig själv. Men M.J  har en förmåga att aktivera omgivningen på både ditten och datten och det är nog bra tror jag. Det blir på något sätt ett levande liv.


Jag köpte 11 kort, kostade en del men det lär ju dröja innan jag gör detta igen och yngre blir jag ju inte!


 Tänker ibland på att vi tog för lite foto när Jakob levde och nu är det ju för sent.

Saknar såååå, ett kort på mig och honom tillsammans. Det finns enstaka men inga riktigt bra och de som finns är på yngre Jakob och det är ju 10-åriga Jakob jag vill minnas.

Imorgon måste jag bara ut i skogen och hämta granris till graven. Det känns så krystat att fixa allt till allahelgonhelgen – känns bättre att göra fin vintervila nu en bit in i november.

Årets allhelgonahelg

Förra helgen var vi på minnesgudstjänst i Kungälv, en minnesgudstjänst som föreningen VSFB (vi som förlorat barn) hade bjudit in till. En stunds andakt, körsång och så ljuständning för de barn vi som var där hade förlorat – namnet lästes upp och ett ljus tändes.

Må din väg gå dig till mötes
Och må vinden vara din vän
Och må solen värma din kind
Och må regnet vattna själens jord
Och till vi möts igen
Må Gud hålla
Hålla dig
I sin hand


Så vackert, så fint, så bra, så uppbyggande, så starkt, så overkligt…