En liten promenix bara, bakom fotbollsplanen – det skall finnas en stig där… lite variation från att gå på vägen.
Plötsligt står jag med mina FINA lågskor i en våtmark. Vatten halvvägs till knäna, lika långt framåt som tillbaka. Då frågar man sig; hur hamnade jag här, jag är inte klok, det kommer att sluta med att jag ramlar pladask!
Det gjorde jag som väl var inte, puh. Skorna kom med upp också som väl var. Nu har de åkt en vända i tvättmaskinen.
På väg ut till torra vägen sprang jag på ett litet guldställe:

Var då tvungen att fortsätta att leta lite till så vi kunde få var sin macka iaf. Mycket barr i de blöta skorna blev det. Stövlar får det bli nästa gång. Det går inte att vara spontat med skogspromenader har jag lärt mig ikväll