Denna vecka har varit full med aktivitet. Oj oj det är ett ordentligt brus. Men ändå, nu när jag sitter i soffan och reflekterar och tittar på barnen och tänker allt vi gjort sista tiden, hur livet fortsätter utan Jakob. Så fruktansvärt det känns… Jag finner inga ord, det är bara så jätte tungt och orättvist en stund och sen är det till att kasta sig in i något nytt.