Brev

Har just avslutat ett brev till Jakob. Så underligt, hur skriver man ett sånt brev? Tårarna rinner. Vi hade denna uppgift som frivillig ”läxa” till vår Amandagrupp som skall ses i morgon. Skall träffa andra föräldrar med liknande upplevelser som oss, det är tredje gången vi möts. Det är bra känns det som; att dela med sig och höra annat. Det är förstås många tårar men också många skratt. Förvånande många skratt. Jag har lättare att skratta när jag vet att jag kan storgråta nästa sekund. Det växlar så fort.
Brevet blev inte så långt, jag skulle ju kunna skriva en bok varje dag till honom (överdrev lite nu) så hur skulle jag kunna skriva ett brev som täckte in allt? Det går ju inte. Det fick bli ett kort brev istället.
Det får bli ett kort inlägg i bloggen i kväll också är så trött och måste kojsa lillan nu som är uppe ännu!!!

En tanke på “Brev”

  1. Amanda gruppen är en räddningsplanka. Känner som du att det är skönt att kunna slappna av och bara vara. Vi har både gråtit och skrattat även denna gång. Om tårar drar ut giftet så borde vi snart vara avgiftade. Tror du att livet går att leva då.
    Kram Lena

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s