Provade ett nytt spinningpass i kväll. Det var massor av medryckande musik och jag var totalt slut halvvägs in i passet. Jag fick kontakt med mitt inre och där fanns massor med ilska. Mina aggressioner fick en kanal ut och minns inte hur jag tog mig igenom sista delen. Det kan närmast beskrivas som en andlig upplevelse och jag kände mig så otroligt stark. Den härliga känslan tog jag med mig ut i våren. Ingenting kan stoppa mig. Allt smått och irriterande som passerar på en dag är ingenting. Aldrig att det skall få bita sig fast i mig.
Det låter kanske självklart men är inte så lätt alla gånger – är ju bara människa – och med vår hemska erfarenhet i bagaget vore det kanske ännu mer självklart att strunta i oväsentligheter men det är ändå lätt att trilla dit vill jag påstå. Men nu är jag fri och tackar Gud för friheten, livet, glädjen, styrkan, kärlek och allt annat som är bra.