A Mother’s Day Wish From Heaven

Dear Mr. Hallmark,

I am writing to you from heaven,
and though it must appear
A rather strange idea,
I see everything from here.

I just popped in to visit,
your stores to find a card
A card of love for my mother,
as this day for her is hard.

There must be some mistake I thought,
every card you could imagine
Except I could not find a card,
from a child who lives in heaven.

She is still a mother too,
no matter where I reside
I had to leave, she understands,
but oh the tears she’s cried.

I thought that if I wrote you,
that you would come to know
That though I live in heaven now,
I still love my mother so.

She talks with me, and dreams with me;
we still share laughter too,
Memories our way of speaking now,
would you see what you could do?

My mother carries me in her heart,
her tears she hides from sight.
She writes poems to honor me,
sometimes far into the night

She plants flowers in my garden,
there my living memory dwells
She writes to other grieving parents,
trying to ease their pain as well.

So you see Mr. Hallmark,
though I no longer live on earth
I must find a way,
to remind her of her wondrous worth

She needs to be honored,
and remembered too
Just as the children of earth will do.

Thank you Mr. Hallmark,
I know you’ll do your best
I have done all I can do;
to you I’ll leave the rest.

Find a way to tell her,
how much she means to me
Until I can do it for myself,
when she joins me in eternity.

JODY SEILHEIMER

Vår(lig) pingst helg

Det får bli en ”bild-dagbok” av denna helg. Ett urval av bilder.

Hammarkullefestivalen med Markus skola i lördags.

Så härligt väder vi hade!

Vi var många som var där och trängdes.

Vi åkte samma spårvagn dit som dessa trummor.

Jättetrångt!

Det blev ett lyckat men kanske lite för kort besök. Nästa gång måste vi se mer ”danståg”.

Morsdag idag, uppvaktad på morgonen med nyplockade blommor. Det gillar jag!

Så här såg de ut på närmare håll…

Johannas lag förlorade sin första match för säsongen men de kan ju inte vinna jämt…

Dagen avslutas med middag hos svärmor. Jättegott och suveränt att gå till dukat bord!

Självklart har vi också varit vid graven och satt dit fler blommor. Det är många där med blommor…
Det känns fortfarande så overkligt. Att vi skall gå dit.


Livet är det långt eller kort? Vad är meningen att vi skall hinna med här på jorden? Kan jag få hjälp med detta? Pingst och allt som det är nu. Jag behöver hjälp av hjälparen att förstå. Men det är väl som vanligt, jag får inte svar på den fråga jag ställt utan kanske svar på en fråga jag inte har ställt…

Bak i kväll

Flera dagar i rad utan att få så mycket gjort. Flyter mest runt, svårt att få grepp. Fortsätter tabba mig med jämna mellanrum men lite blir bra också förståss.
Tillslut fick jag i a f bakat matbröd – Johanna hjälpte mig.

Vi slängde sex gamla jästpaket som vi hitta i kylskåpet…men där låg två användbara paket också som tur va. Nu väntar vi bara på seglarna att de skall komma hem och säga ”-å vad det luktar gott!” Det har varit god vind ikväll kan man säga men nu ‘stiller’ det ut. En skön vår kväll ser det ut att vara om man som jag sitter inne och tittar ut. Skulle sitta fint med en liten promenad men ids inte. Ut och jaga sniglar på tomten kanske… Eller så tar jag en kopp te till och placerar mig i soffan.

Så skoj va det

I början av april skrev jag ett inlägg om ett lerigt nöje som Jakob avstod eftersom han hade nya vita skor han inte ville smutsa ner. Efter en trevlig afton i fredags med ”sommarkusiner” så har vi nu fått lite kort som visar hur lerigt det var…

Som ni ser så händer det ingenting med ”bara” en vattenslang – här behövs mer tryck.

Jakob tvättar motorcykeln så det blir ren och fin igen.

Disco tjej

Party med 80-tals tema stog på programmet i eftermiddag. Så här snygg kan man bli.
Kommer ni ihåg hur vi såg ut för 25 år sen?

Jag vet inte om jag någonsin var så här ”hipp” men det är ju bara så kul att fixa sånt här nu på lilla gumman. Vi hade även rosa kavaj till detta som inte fastnade på bild. Uppkavlat på ärmarna skulle det vara där fick jag tipps om.

Jag blir nog gammal…

Mina tillkortakommande ger mig skäl att vara kvar här på jorden och lära mig lite mer. Jag skall acceptera mina brister och vara snäll mot mig själv trots att jag känner att jag gör sånt som inte är riktigt rätt. Då får jag en inre frid. Människor i min närhet kan älska mig ännu mer för att jag erkänner och arbetar med mina brister.

Ja, ni hör, jag har läst ”klok” bok.

Jag blir mest trött och arg på mig själv när jag tabbar mig. Om det var någon gång ibland så kanske jag kunde vara sådär klok som det står i boken MEN det är ju hela tiden, hinner inte rätta till en miss förrän nästa kommer.

Glömmer att göra och säga saker, glömmer VIKIGA saker, tänker fel, miss hit och miss dit, gör ofta fel för att jag inte tänker efter. I sista kategorin finns många tokiga exempel; äggen som skall bli nya kycklingar hamnar i sockerkakan. Mums. Jag filmar ny film mitt upp i värdefull annan film… Det är svårt att arbeta med sådana här ”brister”. Hur gör man/jag?
Acceptera mina brister får jag väl klara av. Det finns något som är mycket, mycket svårare att acceptera….

Gräset växer fortfarande

Perennrabatten är bortom all räddning. Det finns ingen tid för den.
Jag och Markus har jobbat med gräsklippare och trimmer i solen idag. Drygt jobb. Jakob var grym på det där med att klippa gräs. Han behövs för att det skall vara balans. Det blev m a o en obalanserad dag idag – som vanligt…

Stort hus, stor trädgård – så mycket som vi inte hinner med. Skall inte fokusera på det, strunta i det ovikiga. Gör det om det är skoj och känns bra. Var glad för det som finns. Härlig familj, kära vänner och nyklippt gräsmatta.

Nej, jag är inte snäll idag

Det blev många ”nej” idag.
Nya annorlunda nej.
Har ju alltid övat mig på och varit rätt duktig på att säga nej tycker jag. Lagom många nej har det varit… det har varit balans.
Idag har det tillkommit en ny sorts nej. Så konstigt det känns, varifrån kommer alla dessa nej?
Jag hör mig säga tuffa ord, sånt som inte brukar komma ur min mun.
-Nej jag vill inte svara på det. -Nej jag har inte tid med den diskussionen. -Nej jag orkar inte tänka på det också. -Nej jag kan inte. -Nej, jag måste koncentrera mig på det jag har ansvar för.
Det har inte bara varit jobbrelaterade nej utan annat också.

Det låter sunt; att vara duktig på att säga nej. Men jag vet inte om det är det? Känner mig i alla hård och kantig, så olikt mig och det jag tycker om. ”Var mot andra så som du vill att de skall var mot dig” Å så kan jag inte vara det…?
Fast det kanske går över (om inte annat när jag inte får fler frågor eller förfrågningar…).

En hel lång dag

Vi upplevde Lilla Göteborgs varvet i söndags. Äldsta barnet sprang 11,45 och yngsta barnet 14,40. Där i mellan `flöt´ vi runt i Slottsskogen. Tur det var gott väder. Vi gick förbi startområdet då Pojkar 12 startade. Det skulle varit Jakobs grupp.. För en liten stund fantiserar jag om att han också står där inne i fållan och värmer upp…

Vi är uppe i varv och beslutar när vi går till bilen att vi klämmer väl Liseberg också… när vi ändå är i Götet… Vem vet när vi har en ledig kväll nästa gång. Vi är inte kloka så det får bli så.
Första besöket på Liseberg utan Jakob. Det känns tomt. Barnens lycka och allas vår sorg på samma gång. Var och en på sitt sätt. Johanna klämmer in med citat som: ”Först vill jag åka den som jag och Jakob brukar åka”.
Hon åker en gång med stora storebror, sen åker hon själv två gånger då tycker jag att det är JÄTTE tomt i sätet bredvid henne.
Vi får en bra kväll. Tänker mycket på Jakob. Vi är friska, barnen är glada, blommorna vackra, solen skiner, god mat på Tyrolen och bara 10 minuters kö till Balder.

Besöker graven på vägen hem i försommarkvällen. Vattnar lite, ställer dit den lilla, lilla bilen pojkarna vann och lägger ner två röda rosor.
Frid.
Hemkomna somnar vi alla ovaggade.