Vi saknar Honom alla dagar, i stort och smått. I de små detaljerna som förekommer varje dag finns så mycket liv. Liv som nu är borta.
Saknar väckning på morgonen, val av kläder, frukosten, tandborstningen, hej-då vid dörren, ”Hej mamma” vid hemkomst, små samtal om ditt och datt, läxarbete, svårigheter, matval, samarbete, syskonbråk, syskonkärlek, syskonlek, funderingar, berättande, lyssnande, skratt, glädje, tjat, kattprat, gosande, kramande, ”godnattdå, sov så gott och ses imorgon”.

Den morgondagen kommer inte…

Det kommer en annan morgondag men det är inte den jag frågar efter just nu. Den är så långt bort och det blev fel ordning på vem som skulle gå först dit!

Saknar !