Sagoperiod

Sagoperioden är en stund i livet att se tillbaka på och drömma om i en framtid.
Det sas ikväll i ett helt annat sammanhang men jag norpade åt mig det ordet direkt.

Jag tänkte på det redan då, innan. Nu är det bra, nu är jag lycklig och stannade i den tanken. Kommer ihåg en dag när jag tog en promenad våren 06. Tänkte då att jag är såå lycklig just nu, det är bara det att jag har ett barn med cancer annars är allt kanon! Förundrades då över den känslan av att vara lycklig. Det var en underbar kännsla. Har sörjt detta tillstånd av att vara genuint lycklig sen ett drygt år tillbaka men insåg ikväll att detta är min sagoperiod i livet.

Hur var då sagoperioden i mitt liv?
Det var inget liv i enbart rosa och glatt skimmer. Där fanns absolut ingen räkmacka att glida fram på. Allt fanns där, bra och dåligt, men framför allt – alla var där.
Att känna kärlek, att ge kärlek och att få kärlek från alla älskade.

Det spretar åt olika håll

Så bra det känns när man förstår att det är fler som saknar och sörjer… Det behövs så lite, och så många har förstått det! På så sätt har detta varit en bra dag.
Samtidigt är det en dag då dipparna kommer oftare och djupare, det är ok på något sätt men så otroligt tröttande.

Kanske mest tröttande är oförstående människor som korsar vår väg.
Får vi vila så har vi kraft att stå upp imorgon igen. Kraft att förstå och förstås.

Så många ljus och blommor vid graven idag. Barnprat runt graven, Jakob i Himmelen, kanske på en äng med fri tillgång till korv & bröd, sen avbröts spekulationerna av något men tas säkert upp en annan dag… Hoppas jag.

Kram till alla!

Ett helt år – hur ar det gått till?

Det känns som igår du var här hos oss Jakob, alldeles levande och kärleksfull. Du somnade och vaknade inte igen. Jag kan inte förstå hur vi klarar av att leva utan dig.

Hur kan en människa leva med sådan smärta och sorg? Hur har vi tagit oss igenom detta år med förståndet i behåll? Sorgeåret som det heter. Alla år kommer att vara sorgeår fortsättningsvis! Troligen uppblandat med lite glädje ibland – så funkar ju människan – annars går hon under.

Var en sväng till graven ikväll och satte dit en stor marchall.

Ett år på jorden – hur lång tid är det i Himmlen?