Rosor och ljus på graven idag

Nio långa OCH korta år sen han lämnade oss.

Vår stora sorg.

Vi miste vår son, lillebror, storebror, kusin, barnbarn, brorsbarn och vän.

Så saknad!

Vi har tittat på gamla VHF filmer idag. Det var härligt att ser vårt levande liv från förr när alla barnen var med.
Vad fint det var.

Tid – vilket märkligt fenomen.

Jakob var omtänksam såg vi vid flera tillfällen på filmen idag. Speciellt mot sin lillasyster. Syskonkärlek!
Ledsamt att inte kunna prata med Jakob om detta nu.

Vem skulle han  ha varit idag om han levt?

Lite spridda tankar och funderingar ikväll.

Sju kilometer

Härligt med vårsolens glans.
Assa assa på lilla mig som i eftermiddag sprang sju kilometer 🙂 Nöjd!!!
Visst, det tog nästan en timme, men ändå, det ger hopp om att jag skall klara milen i höst.
Jag tog husses hund med mig idag (fösta gången hon får springa med mig). Jag knöt fast kopplet runt midjan som husse brukar göra och det gick riktigt bra förutom när vi möter andra hundar, då måste jag springa liten omväg bredvid vägen, eller springa extra fort så mötande hund försvinner fort – ja vår hund skäller gärna HÖGT på andra hundar 🙁
I alla fall, när Nilla (hunden) börjar GÅ bredvid mig så förstår jag att nu går det inte fort, he he dags att öka lite lite. (Och ja – hunden har korta ben)

PS, så långt som 7 km har jag bara sprungit en gång förut…

Fem år

Idag är det fem år sen den värsta dagen i mitt liv inträffade. Mitt barn Jakob dog.

Oj oj, jag har gråtit mången tår sen dess, de senaste alldeles nyss. Dessa tårar kommer med all säkerhet fotsätta komma med jämna och ojämna mellanrum.

Fem år kan vara lång tid eller ingen tid alls. Det känns inte som det var så länge sen och det är lite skönt att minnen och så inte blir för avlägsna.

Jag har liksom inte fått någon riktig ordning på denna dag. Trodde nog att jag skulle grotta ner mig i fotografier och eventuellt någon filmsnutt från tider när Jakob var med. Men så har det inte blivit… Vi (Hans också) tog ledigt från jobbet idag. Vi började med att åka till blomsteraffären för lite färska blommor till graven. Snyggade till där och tände fyra ljus. Hem för lunch sen kaffe och skid VM på tv. Städning i pappershögar, fönstertvätt och lite ditten och datten. En promenix i solen. Vi har pratat lite och låtit minnena komma och gå under dagen.
Plockade fram kondoleansboken från skolan och läste i den. Tårarna tränger fram.

Avslutar med löpträning i Fontin.
Nu är jag helt slut.

Jakob, jag har varit med om dig och kan aldrig förlora dig. En dag ses vi igen!

Bild 060924 016

Det är ju bråttom varför är alla så sega?

Jag vill mer och är otålig. Jag har problem med det just nu.

Jag försöker tänka på det Captain Jack Sparrow sa:
”The problem is not the problem, the problem is your (my) attitude about the problem”

Allt faller tillbaka på en själv. Kanske en stunds meditation eller yoga kan lugna ner min rastlöshet.
Det är ju en början iaf. Att komma till insikt.

Men ändå, visst hade det varit trevligt om saker och ting förändrade sig till det bättre? Jag kan konstatera nu under mitt 46:e levnadsår att jag iaf inte har blivit en förändringsobenägen människa.

Jag vill att allt skall vara bra eller så perfekt det bara kan: klart, färdigt, uppdaterat, snyggt, rent ordning och reda, dessutom skall alla vara nöjda och glada. I min lilla värd kan jag kanske fixa det på en del få plan. Är inblandad i mycket både hemma, på jobbet och på andra ställe, det säger sig ju självt att man inte kan skriva/säga ”check” på allt varje dag. Men ÅÅÅ så bra jag hade mått om jag kunde det. Eller om man fick omgivningen med sig på genvägarna dit, då hade jag gladeligen sprungit med, nu får jag dra och locka. (tröttsamt)

OCH till råga på allt så är jag lat… vill gärna ligga i soffan och softa. Så jag springer verkligen inte omkring och stressar för att hinna så mycket som möjligt. Skriver blogg och gnäller om att andra inte är som mig…
the probleme

Mörk årstid

Känner mig så instängd i mörkret. Nästan lite panik över den klaustrofobiska känslan jag har ikväll. Hur skall jag klara denna vinter när jag är så ledsen redan i början på november? Är matt & låg.
Lite yr också, det beror delvis på synen tänker jag. Glasögon av och glasögon på stup i kvarten. Det blir ju huller om buller för hjärnan.
Tänkte att det kanske hjälper att skriva av sig lite. Det var ju så länge sen jag använde denna kanal för ”terapi”. Ser när jag bläddrar i gamla inlägg att jag har varit ”låg” förut så det går väl över denna gång också…
Var ju så glad nyss och nu så sur å trött.
Inte ens älskade yogan hjälpte idag. Kom hem till mörkt hus och gick in och tände flera lampor. Köket är bra; lysrören där är stabila! Fort mycket ljus 🙂 Övrig lågenergi lampor har ju någon sorts uppstartstid som jag inte har lärt mig att acceptera ännu.
Så dax att sluta ögonen för natt vila en stund. Det är ju också en strategi att slippa mörkret; att blunda och sova tills ljuset kommer. Blir korta dagar då dock…

Assa

Assa, assa vad bra jag är!
På en vecka har jag avverkat både vårens och sommarens mål jag tidigare satt upp för mig själv.
Jag har:
– Genomfört en orienteringstävling (själv)
– Sprungit 5 km (utan stopp)
😀
🙂 Först gången i hela mitt liv!
Helt nöjd kan man vara då! Jag har dessutom denna vecka hunnit med ett medel stationspass, ett yoga pass och nu i kväll även ett gympa pulspass.
Ja, ja, jag är kanske liiite för tränings fokuserad nu. Det ordnar nog upp sig så småning om. Det förblir inte såhär så länge 😉 Och vad skall man väl kunna vänta sig efter en träningsvecka i Turkiet och men äkta hälft som ligger i träning för Göteborgsvarv och New York maraton.

Nu mot ny mål!
Vad kan det bli?
Orientering var ju kul, när blir nästa tävling. 😎 ?
Först om en månad – attans.
Nytt mål kan vara att fortsätta träna lite löpning (en gång i veckan) så jag kan springa fler tävlingar i vår/sommar.

Vad betyder då assa?
Det var något som Mia Törnblolm presenterade för oss i Turkiet i början på april.
Typ seger gest, något man memorerar i sitt minne som en go känsla när man gjort något bra.
Jämför ordet ”assa” med ”dissa”
Assa (associerad, närvarande)
Dissa (dissocierad, distanserad)

Assa är alltså att man genom ett medvetet val väljer vad som lagras i hjärnans minneskonto: det som är positivt eller det som är negativt. En förutsättning för att man i framtiden skall kunna återskapa en framgångskänsla är att man har tagit till sig (varit ”assad”) vid upplevelsen av den.